wadych på rymmen
klockan var vid tre tiden, och jag kunde ej förstå varför lillefot gnäggadde så förtvivlat uppe från hagen,jag rusadde upp för jag hörde på hennes gnägg att hon var upprörd.
när jag kom upp i hagen så sprang hon i väg i full galopp uppåt hagen,antagligen för att visa mig vägen.
jo ni lille wadych var borta, innan jag hann se honom så rusadde det tusen tankar i mitt huvud , jag blev så fullkomligt rädd att jag höll på att svimma.
att cindy hoppar över tråden är vid vana vid, men att lille wadych som alltid håller sig bredvid lillefot var borta var mycket kusligt.
när jag väl kommit längre upp i hagen så såg jag honom, han hadde nämligen hoppat över till sommarhagen som nu är stängd för vila.
när han såg mig o dina så gnäggadde han så förtjusat, o vilken lycka att se honom tänkte jag.
begav mig lugnt in i sommarhagen för att ta in honom i rätt hage.
ja ni det trodde jag att det skulle bli lätt, för att när lillprinsen insåg att jag skulle fånga in honom i rätt hage, så satte han fart i full karriär med en uppvisning som alla utställningsdomare skulle ha sett.
jag lova er han hadde vunnit första direkt i fall en utställningsdomare hadde sett honom, han blåste med sina näsborrar så vidgande och stäckte på sin långa vackra hals.
men vad arg jag var, dels för att jag var rädd för han skulle skada sig i denna uppvisning, men kul verkadde han ha,och helt ovetandde av min nervositet.
när jag väl insåg att jag ej skulle kunna infånga lillprinsen skjälv, så skrek jag med min så hesa stämma efter erich som tur var hadde kommit hem från jobbet.
jag kan bara säga så här att nu kraxar jag som en kråka, jag tror nog att jag skrämt bort vartenda djur från skogen.
nåväl erich kom till min undsättning och fick loss trådarna.
och wadych kom in i rätt hage igen.
en suck av lättnad , när jag tittadde på honom så bländadde han mig med sina vackra sammetsbruna ögon, och vad tror ni då , jag smallt för denna underbara varelse.
slutet gott tack o lov.
